Alla helgons dag och de dödas högtider: att hedra förfäderna.

Förfädernas dagar, land för land

Nästan alla traditioner har sina dagar då de döda tas emot. Här är de vi har hittat spår av, med källorna längst ner på sidan.

De dödas högtid i Mexiko

Día de Muertos firas i slutet av oktober och början av november, framför allt den 1 och 2 november. UNESCO förde 2008 upp den på listan över immateriellt kulturarv: familjerna lägger kronblad, ljus och offergåvor längs vägen från kyrkogården till huset, och den dödas älsklingsrätter på altaret och på graven (UNESCO).

På ofrenda har varje sak sin mening: vattnet för de dödas törst, saltet som renar, de dödas bröd för gemenskapen, ljusen som visar vägen, och kopalen, ”vördnadens doft” (Mexico City). De dödas blomma, flor de muerto, är cempasúchil, Tagetes erecta: dess namn på nahuatl, cempōhualxōchitl, betyder ”tjugo blommor” (CONABIO).

Dess kusin yauhtli, Tagetes lucida, pericón, har andra dagar. Aztekerna brände den i stället för rökelse, åt regngudarna (nahuatlordbok), och de trodde att den väcker liv i Tonalli, Självets andliga kraft, den som ibland tunnas ut eller går förlorad. I Morelos, kvällen före Mikaelsdagen, sätter man upp kors av pericón på dörrarna och i åkrarnas fyra hörn, och många låter dem sitta kvar till Día de Muertos (Pérez Ortega och Argueta Villamar).

Förfädernas rök

Överallt där de döda tas emot brinner något: ett ljus, en rökelse, en ört.

• Kopal: av nahuatl copalli, en kåda från Burseraceae. På en väggmålning i Tlatelolco bränner Cipactónal den i ett rökelsekar; den ryker fortfarande på ofrendas (UNAM). Vi har ingen just nu.
• Imphepho: hos zuluer, xhosaer och ndebeler bränns flera Helichrysum för att vinna förfädernas välvilja (Lourens, Viljoen och van Heerden, 2008). En helerska säger det så här: ”Bränn den här växten för att föra våra förfäder närmare oss och tala med dem” (International Society of Ethnopharmacology). Det är en familjerit, med sina egna regler (Ntshangase, 2012).
• *Rökelsen senkō***: i Japan brinner rökelsestickor framför förfädernas altare och på gravarna.
• Palo santo: det heliga träet helgar varje rum, varje stund, varje varelse. Du tänder spetsen, blåser ut lågan och låter det ryka.
• Rosmarin, till minne: ”There's rosemary, that's for remembrance”, säger Ofelia i Hamlet (Folger).

Och på altaret en blomma: våra röda och vita näckrosor, den blå lotusens systrar, vackra på ett altare, offergåvor åt andarna.

Samhain, det vi vet

De irländska berättelserna från medeltiden gör Samhain, från kvällen den 31 oktober till 1 november, till en tid av sammankomster och gästabud, då högarna öppnar sig mot den andra världen. Tanken på en ”keltisk högtid för de döda” som kyrkan tog över kommer från 1800-talets lärda: historikern Ronald Hutton hittar inga spår av den i de medeltida källorna, och alla helgons dag den 1 november fick först sitt datum utanför de keltiska länderna (Dimitra Fimi). ”Slöjan mellan världarna” är en bild från vår egen tid, och mycket älskad.

Försiktighet

Rök gör du med fönstret på glänt, långt från gardiner, på ett underlag som tål värme. Rök är alltid rök: har du astma, andas in sparsamt. Imphepho: är du allergisk mot Asteraceae, avstå; den ska inte drickas under graviditet och amning. Yauhtli: undvik under graviditet och amning, och vid allergi mot Asteraceae. Våra växter säljs fritt i Frankrike; lagen skiljer sig från land till land, kolla den som gäller i ditt land innan du beställer.

Källor

• Mexiko: UNESCO; Mexico City; cempasúchil och pericón: CONABIO, Atlas över traditionell mexikansk medicin, UNAM; yauhtli: Online Nahuatl Dictionary. Kopal: UNAM.
• Imphepho: International Society of Ethnopharmacology; M. C. Ntshangase, avhandling, KwaZulu-Natals universitet, 2012 (text).
• Samhain: Wikipedia (en); Dimitra Fimi; R. Hutton, The Stations of the Sun, 1996.
• Alla helgons dag: Wikipedia (fr), Toussaint. Allerseelen: Wikipedia (de). Zaduszki: Wikipedia (pl). Finados: lag 10.607/2002. Радоница: Wikipedia (ru).
• Obon: JR東日本. Higan: Wikipedia (ja), 彼岸. Rosmarin: Folger Shakespeare Library.