Damiana

Namnet som signatur

Turnera, efter den engelske botanikern William Turner (1500-talet); diffusa, av latinets diffundere – den som sprider sig. Det vetenskapliga namnet beskriver redan en växt som sprider sig, från den mexikanska högplatån till resten av Amerika och sedan världen. Men de levande namnen säger mer. Mizibcoc på maya – ”växten som får solen att le”. Ett leende som är soligt, inte förfört: damiana väcker inte en undertryckt libido, hon väcker glädjen i att vara förkroppsligad. Hon är en växt för kroppslig tacksamhet, inte för prestation. Namnet Damiana har en skör och vacker etymologi: grekiskans daman, att tämja – i femininum en mild tämjarinna, som lugnar genom värme (som Persefone, underjordens fredsstiftande drottning och inte dess offer). Hon sägs också vara knuten till den helige Damianus, helgonet som helade. Och hierba del pastor, herdens ört – en växt i det mexikanska lanthemmet.

Växten som person

Damiana är en ung, glödande kvinna, varken blyg eller utmanande – helt enkelt hemma i sin kropp. Hon förför inte av strategi; hon är. Hennes närvaro mjukar upp kroppar som håller sig för raka, får axlarna att sjunka, gör nacken mjuk, öppnar munnen. Hon dricks i par, röks i sällskap, får dra för badet, blandas med kakao för heliga möten – tröskelväxt mellan vardagen och det intima. En reglerare med ton av följeslagare – lätt psykoaktiv (apigenin, GABA-modulering), lätt euforiserande, men inte medvetandeförändrande. Det rätta uttrycket här: hemma i sin hud. Damiana lär dig att bli det också.

Mildhetens vildhet

Hennes centrala lära ryms i en paradox: sinnlighet är ett tillstånd av oförsvarad mottaglighet. Det är öppet, eller så är det inte det. Styrkan, här, är att slappna av. Om vi lyssnade på henne skulle hon säga – ”jag ökar inte din lust, jag synliggör den som redan finns där. Jag tänder inte elden, jag tar bort de fuktiga slöjorna som hindrade dess låga från att stiga. Du behöver inte mer av dig själv. Du behöver mindre skam.”

Levande släktlinje

Det mest citerade inhemska ursprunget leder till guaycura i Baja California – ett halvnomadiskt folk som ska ha varit först med att använda damiana, i heliga sexuella riter likaväl som i vardagligt botemedel. Därifrån når hon via handelsvägarna mayafolket (som kallar henne mizibcoc och tillsätter henne i balché, den rituella jästa drycken av honung från Melipona-bin och bark av Lonchocarpus – som dracks för att träda in i gudarnas rike) och aztekerna (som blandar in henne i xocoatl, den ceremoniella chokladen). På 1600-talet berättar en spansk missionär – traditionen nämner Padre Juan María de Salvatierra eller någon av hans samtida – att indianerna gjorde en söt dryck av bladen för att ”öka sin kärlekskraft”. Sedan tar de nordamerikanska eklektiska läkarna upp henne i slutet av 1800-talet: hon förs in i USA:s National Formulary från 1888 till 1947 – femtionio år som officiell växt, ordinerad som afrodisiakum, nervstärkande medel, milt laxermedel och allmänt stimulerande vid nervös utmattning – innan hon ströks, inte genom ett medicinskt beslut utan genom försummelse, bortsopad av efterkrigstidens kemiska piller. I Brasilien går hon in i folkmedicinen mot nervbesvär och depression; i Mexiko är hon lanthemmets allt-i-allo. De levande mexikanska curanderas för henne fortfarande vidare i Tlazolteotls namn – gudinnan för den jordiska kärleken och förlåtelsen, ”smutsätaren” som håller samman begär och syndaförlåtelse.

Afrodisiakumet som återställer (och inte stimulerar)

Ett trettiotal aktiva ämnen har identifierats i Turnera diffusa. De viktigaste: flavonoider (framför allt apigenin, ångestdämpande, som binder till GABA-A-receptorerna), fenoler (arbutin), damianin (specifik för växten, oklar roll), en aromatisk eterisk olja (pinener, eukalyptol) och betasitosterol (lätt hormonell modulering). Moderna studier beskriver en ångestdämpande effekt hos djur (jämförbar med diazepam men utan sedering), en hämning av MAO-B (som förlänger dopaminets tillgänglighet, därav den milda höjningen av stämningsläget) och en bindning till progesteronreceptorer (ett spår för effekten på cykeln och libidon). Skillnaden som Rätsch betonar är avgörande: återställande, inte stimulerande. En följeslagare som väcker det som sov under skam eller trötthet. Och effekten byggs upp: första gången känner många nästan ingenting; det är vid tredje eller fjärde intaget som den sätter sig. En följeslagarväxts kinetik, motsatsen till de spektakulära växternas topp.

”Damiana är ett av de stora paradigmen för det sunda afrodisiakumet: hon smider inte en konstgjord lust, hon låser upp en lust som var blockerad. Förbundet mellan damiana och kakao kommer från mayafolket och aztekerna: en kulturell kontinuitet på mer än 1 500 år.” – Christian Rätsch, The Encyclopedia of Aphrodisiacs, uppslagsordet Turnera diffusa

Den första margaritan och gudinneflaskan

En legend från Baja California berättar att den första margaritan inte gjordes med Cointreau eller triple sec, utan med Licor de Damiana – den traditionella likören från La Paz, som fortfarande buteljeras i en stiliserad figurin föreställande en inhemsk gudinna. Gudinnan som behållare. När den moderna världen dricker en margarita med triple sec har den glömt att den skulle dricka en gudinna. Damiana ber oss hitta tillbaka till meningen: sinnligheten är helig, begäret är förlåtet.

Mayas kärleksdryck och rökblandningarna

Damiana dricks inte ensam – den grammatiken når sin höjdpunkt i två gester som ärvts från mexica och som fortfarande lever. Först den mayanska kärleksdrycken: en tsk blad, en sked riven ceremoniell kakao, en nypa yauhtli (Tagetes lucida), några rosenblad, en skvätt honung. Varmt vatten (omkring 85 °C), under lock, tolv minuter – en modern återskapelse av den kungliga aztekiska xocoatl, att drickas två och två, långsamt, först i tystnad och sedan i samtal. Sedan rökblandningarna: damiana är en mild och aromatisk bas som ersätter tobak. Tre traditionella kompositioner: kvällsavslappning (50 % damiana · 30 % kungsljus · 20 % wild dagga), sinnlig blandning (40 % damiana · 30 % blå lotus · 20 % rosenblad · 10 % bobinsana), vardaglig antistress (50 % damiana · 50 % kungsljus). Och curanderas rituella bad: en stor näve i en liter kokande vatten, låt dra i trettio minuter, häll i det varma badet – för att återbebo kroppen efter en svår period, eller inför ett viktigt möte.

Botanik och säkerhet

Turnera diffusa, familjen Passifloraceae (tidigare Turneraceae), kusin till passionsblomman – en liten buske med gula blommor från norra Mexiko, Texas och Karibien, med doft av torkat fikon. En följeslagarväxt i perioder, inte för dagligt bruk på lång sikt: kurer på högst tre veckor, sedan paus; omkring tre kurer per år. Röda linjer: undvik under graviditet, vid önskan om graviditet och under amning (lätt effekt på livmodern); var försiktig med antidepressiva (MAO-hämmare/SSRI – MAO-B-hämning + GABA-verkan), vid diabetes (lätt blodsockersänkande verkan), före operation (sluta två veckor innan) och vid tidigare kramper (höga doser); överdosering över 10 g färska blad (eufori, yrsel, paradoxal sömnlöshet). Vid tveksamhet: en utövare före växten.

Källor: Christian Rätsch & Claudia Müller-Ebeling (Encyclopedia of Aphrodisiacs, 2003 · Encyclopedia of Psychoactive Plants, 2005) · Dale Pendell (Pharmako/Poeia) · Robin Rose Bennett (The Gift of Healing Herbs) · David Winston (Adaptogens) · James Green (The Herbal Medicine-Maker's Handbook) · Schultes & Hofmann (Plants of the Gods) · Estrada-Reyes et al. (J. Ethnopharmacology, 2009 – Turnera diffusa recovers sexual behavior in sexually exhausted males) · PMC (Bioactivity of the Genus Turnera, uttömmande översikt) · National Formulary USA 1888–1947 · lärdomar förmedlade av levande mexikanska curanderas.